Barns rättigheter och svensk familjepolitik

Barns rättigheter
FN:s konvention om barns rättigheter antogs 1989 av FN:s generalförsamling. Alla världens länder har ratificerat barnkonventionen utom två, USA och Somalia. Svensk barnpolitik utgår ofta från FN:s konvention. Barnkonventionen innehåller olika slag av rättigheter, medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Konventionen tar särskild hänsyn till barns utsatthet och syftar till att skydda barnen.

Konventionen har fyra grundläggande principer:

• Inget barn får diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, funktionshinder eller andra liknande skäl.
• Barnets bästa ska vara vägledande vid beslutsfattande och vid alla åtgärder som rör barn och unga.
• Barn och unga ska ha rätt till liv och tillåtas att utvecklas i egen takt och utifrån sina egna förutsättningar.
• Barn och unga ska ges möjlighet att framföra och få respekt för sina åsikter i frågor som berör dem.

Barnkonventionen består av 54 olika artiklar som beskriver barns rättigheter. Enligt barnkonventionen har staten det yttersta ansvaret att se till att varje barn får sina rättigheter förverkligade. Staten ska bl.a. ta detta ansvar genom att stötta familjerna och underlätta för dem att ta hand om sina barn på bästa sätt. Var femte år måste de stater som har skrivit under barnkonventionen lämna en rapport till FN där de beskriver hur de har arbetat för att förverkliga barnkonventionen.

I Sverige finns bl.a. Socialtjänstlagen och Föräldrabalken som ett skydd för barnen i vårt samhälle. Enligt Socialtjänstlagen och Föräldrabalken är barn alla dem som är under 18 år.

Föräldrabalken anger vilka skyldigheter föräldrar och vårdnadshavare har mot sina barn. Enligt föräldrabalken har alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet,

utbildning, försörjning och uppfostran. Det är vårdnadshavaren som är ansvarig för att barnets rättigheter tillgodoses. Det är förbjudet att i uppfostringssyfte slå sitt barn eller på annat sätt använda kroppslig bestraffning av barnet. Barnet får inte heller utsättas för någon annan typ av kränkande behandling.

Kommunen är ytterst ansvarig för att alla barn har det bra i den egna kommunen. Kommunens Socialförvaltning är enligt Socialtjänstlagen skyldig att agera om ett barn inte har det bra och t.ex. utsätts för våld eller om vårdnadshavaren på annat sätt inte kan tillgodose barnets rättigheter. Det kan t.ex. vara så att en vårdnadshavare inte kan ge barnet mat och husrum p.g.a. sin ekonomiska situation eller att vårdnadshavare slår eller på annat sätt misshandlar och kränker barnet. Om ett barn inte har det bra ska socialförvaltningen samarbeta med familjen och se till att barnet får det stöd, hjälp och skydd de behöver. Det är alltid barnets bästa som är utgångspunkten i arbetet och som bestämmer vilka insatser som är aktuella. Det kan röra sig om råd och stödinsatser, det kan handla om behandling och vård. I några fall kan det röra sig om att barnet mår bäst av att få bo och vårdas utanför hemmet. Om socialförvaltningen, föräldrar och vårdnadshavare inte kan komma överens om vilka insatser som är nödvändiga är socialtjänsten skyldig att utreda barnets behov och agera efter dessa även om föräldrar eller vårdnadshavare inte vill det. I särskilt ömmande fall kan Socialtjänsten komma fram till att ett barn behöver vård utanför det egna hemmet trots att familjen motsäger sig detta. Socialtjänsten kan då enligt Lagen om vård av unga (LVU) väcka talan om ett omhändertagande i domstol, Länsrätten. I Länsrätten får både familjen och barnet ett offentligt biträde, oftast en advokat. Länsrätten fattar beslut om barnet ska omhändertas för vård utanför hemmet eller inte.

Enligt Socialtjänstlagen bör alla vuxna anmäla om de misstänker att ett barn på något sätt far illa. Alla anställda inom kommun, landsting och stat som kommer i kontakt med barn är enligt socialtjänstlagen skyldiga att anmäla om de misstänker att ett barn på något sätt far illa.

Hedersrelaterat våld
Hedersrelaterat våld och förtryck förekommer i samhällen eller grupper med starkt patriarkala familje- och släktsystem. Bakom hot, våld och förtryck i hederns namn ligger alltid ett kollektivt tryck där förövaren eller förövarna har krav och stöd från hela släktsystemet att utföra handlingen för att på så sätt upprätthålla familjens heder.

Det hedersrelaterade förtrycket drabbar främst flickor och unga kvinnor men också pojkar som motsätter sig familjens traditioner drabbas. I de patriarkala systemen har kvinnan en underkastad roll och hennes heder är kopplad till hennes sexualitet. Det är därför viktigt för familjen att kontrollera framförallt de unga kvinnornas sexuella beteende. Familjen har ett kollektivt ansvar att upprättahålla hedern och bröder och manliga kusiner tvingas bevaka sina systrars beteende. Om pojkarna inte lever upp till detta riskerar de själva att bestraffas. Kvinnan i familjen
är ansvarig för att uppfostra barnen och är den som får skulden om ett barn beter sig på ett sätt som strider mot familjens normer och traditioner. Detta gör att förtrycket av familjens flickor och unga kvinnor men även pojkar utövas av både männen och kvinnorna i familjen.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket är inte tillåtet eller accepterat i Sverige och den som misshandlar, hotar, tvingar eller mördar i hederns namn straffas i enlighet med gällande svensk lagstiftning. Människor verksamma inom skola, barnomsorg, socialförvaltning och andra myndigheter som kommer i kontakt med barn och som misstänker att ett barn far illa är skyldig att agera och anmäla dessa missförhållanden. Stora insatser görs för att samhället ska kunna skydda de som blir utsatta för hedersförtryck och våld i Sverige.

Kvinnlig könsstympning och manlig omskärelse
Alla former av kvinnlig könsstympning är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och är förbjudet i Sverige. Det är också förbjudet att resa till ett annat land för att utföra könsstympningen oavsett landets lagstiftning. Enligt lagen med förbud mot kvinnlig könsstympning som infördes i Sverige den 1 juli 1998 kan den som genomför en kvinnlig könsstympning i eller utanför Sverige dömas till maximalt 4 år. Även den som bidrar till att könsstympning genomförs utomlands kan dömas för brott.

Med kvinnlig könsstympning menas att ett ingrepp görs av kulturella eller traditionella orsaker där större eller mindre delar av det kvinnliga könsorganet avlägsnas eller skadas. Stympningen av kvinnans kön kan få en rad konsekvenser för hennes fysiska och psykiska hälsa. Ofta uppstår svåra medicinska komplikationer omedelbart vid ingreppet så som svåra blödningar med blodförlust, chock och infektioner. Andra organ och nerver kan också bli skadade. Det förekommer också att flickor dör av ingreppet. På längre sikt kan ingreppet bl.a. orsaka problem vid graviditet, sexuellt umgänge och ge svåra psykiska men.

Manlig omskärelse är tillåten i Sverige om ingreppet sker på rätt sätt och under säkra förhållanden. Med manlig omskärelse menas att förhuden kring penis helt eller delvis avlägsnas genom ett kirurgiskt ingrepp. Ingreppet får endast ske på begäran eller medgivande av pojkens vårdnadshavare. Vårdnadshavare och pojken själv måste få information om vad ingreppet innebär och är pojken gammal och mogen nog att ge uttryck för sin inställning gällande ingreppet ska denne lyssnas på. En pojke får inte omskäras om han tydlig motsätter sig att det sker. Även om vårdnadshavare vill genomföra ingreppet har pojken enligt lag vetorätt.

Äktenskap
Regler och bestämmelser kring svenskt äktenskap regleras i Äktenskapsbalken. Inom äktenskapet ska makarna gemensamt vårda hem och barn. Enligt äktenskapsbalken ska makar fördela utgifter och sysslor mellan sig.

I Sverige får man inte gifta sig om man är under 18 år. Är man under 18 år kan man ansöka om tillstånd att gifta sig från Länsstyrelsen. Äktenskap får inte heller ingås mellan släktingar i rak- eller nedstigande led d.v.s. föräldrar får inte ingå äktenskap med sina barn eller barnbarn. Inte heller syskon får gifta sig med varandra. Halvsyskon kan få tillstånd från länsstyrelsen att ingå äktenskap. Månggifte är inte tillåtet i Sverige.

Innan någon gifter sig måste en hindersprövning göras av Skatteverket. Hindersprövning innebär att Skatteverket utreder om det finns några lagliga hinder för de prövande att gifta sig med varandra.

Vid själva vigseln måste båda parter samtidigt vara närvarande och måste båda ge sitt samtycke om att ingå äktenskap. Efter att båda gett sitt samtycke förklarar vigselförrättaren att de nu är gifta.

Vem som helst kan inte agera vigselförrättare. Behöriga vigselförrättare i Sverige är:

• Präster i Svenska kyrkan.
• Präster inom annat trossamfund som enligt lag ansökt och fått tillstånd att förrätta vigslar i enlighet med äktenskapsbalken.
• Domare i tingsrätten
• Andra som länsstyrelsen förordat, gett tillstånd, t.ex. kommunala representanter för politiska partier etc.
• En vigsel kan också förrättas utomlands på vissa svenska ambassader.

Skilsmässa
Äktenskapet upphör genom den ene makens död eller genom skilsmässa. Vill den ena eller båda makarna att äktenskapet ska upphöra ansöker man om skilsmässa. Skilsmässa ansöker man om hos Tingsrätten. En skilsmässa föregås ofta av en betänketid på 6 månader. Betänketiden gäller om någon av makarna har ett hemmavarande barn under 16 år eller om någon av makarna begär betänketid. Efter de sex månaderna måste någon av makarna meddela till Tingsrätten att de fortfarande vill skiljas. Finns det inga barn med i bilden och båda makarna är överens kan Tingsrätten upplösa äktenskapet så snart som möjligt.

Vårdnad om barn vid skilsmässa
I ett äktenskap har både mannen och kvinnan vårdnaden om gemensamma barn. Om man ansöker om skilsmässa ska makarna om det finns gemensamma barn i äktenskapet ange om vårdnaden om barnen ska vara gemensam eller om bara en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad om barnen. Om någon av föräldrarna motsäger sig gemensam vårdnad ska domstolen besluta om en eller båda föräldrarna ska ha vårdnaden om barnet. När domstolen tar sitt beslut ska hänsyn tas till barnets bästa. Domstolen måste se särskilt till om barnet riskerar att bli utsatt för övergrepp, misshandel eller på annat sätt fara illa. Domstolen måste också se till barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Beroende på barnets ålder ska barnets vilja beaktas men barnet självt ska aldrig tvingas välja.

Sambolagen
Som sambos räknas två personer av samma eller olika kön som bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Sambolagen reglerar bl.a. vad som ska anses som varje person enskilda egendom om Samboförhållandet skulle upphöra. Om någon av parterna begär bodelning ska detta ske. Någon av parterna kan ansöka om en bodelningsförrättare hos tingsrätten som utreder och beslutar vad parterna har rätt till vid en separation.

Kvinnojourer
Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Det förekommer i alla åldrar, samhällsklasser, bostadsområden och yrkesgrupper oavsett kultur och etnisk tillhörighet.

Runt om i landet finns kvinnojourer som erbjuder utsatta kvinnor hjälp utifrån hennes behov och önskemål. Det kan vara samtalsstöd eller att få råd i frågor om polisanmälan eller en vårdnadstvist. Många kvinnojourer erbjuder kvinnor som utsatts för övergrepp akut hjälp med skyddat boende. Alla kvinnojourer har en jourtelefonlinje som den som blivit utsatt för övergrepp på något sätt kan ringa, den som ringer kan vara anonym och inga samtal registreras hos kvinnojourerna.

Sexualitet
Sexualiteten är en viktig del i många människors liv. Möjligheten till trygg och säker sex är viktigt för människor hälsa och måste värnas om. Detta görs i Sverige genom satsningar på sex- och samlevnadsundervisning i bl.a. skolor, familjeplanering och mödrahälsovård.

Sverige har i jämförelse med mer traditionella och religiöst kontrollerade länder en relativt frigjord syn på sex. Sex betraktas oftast som en naturlig del i en kärleksrelation även om man inte är gifta eller ens bor tillsammans. Kvinnor och män har lika stor rätt och frihet att förälska sig och umgås med den han eller hon är intresserade av och bestämmer själva vem han eller hon vill vara tillsammans med.

Ingen människa har rätt att tvinga någon annan till sexuellt umgänge, varken utom eller inom ett förhållande eller äktenskap. Så här säger lagen:

”den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheter i övrigt är jämförlig med samlag döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”

De allra flesta våldtäkter i Sverige utförs inte genom ett överfall av en främmande gärningsman utan sker inom förhållandet av make eller pojkvän. Kvinnor är ofta obenägna att anmäla dessa våldtäkter men att bli våldtagen av sin man eller pojkvän eller lika allvarligt som att bli våldtagen av en främmande man. Även män kan bli utsatta för våldtäkt av en kvinna eller av en annan man. En kvinnas eller mans nej är alltid ett nej och alla bestämmer vi själva över våra egna kroppar.

Sexuellt umgänge kan innebära att man drabbas av könssjukdomar. Könssjukdomar eller sexuellt överförbara sjukdomar smittar via könsorganen, munnen eller ändtarm och i vissa fall som HIV och syfilis även via blod. Könssjukdomar ger ibland bara små eller inga besvär men kan leda till allt från besvärande utslag, sterilitet till AIDS. Det är därför viktigt att undersöka sig om man misstänker att man har blivit smittad. Undersökningar sker på t.ex. vårdcentral, hud- och könsmottagning, mödravårdsmottagning, kvinnokliniken m.fl. Enligt smittskyddslagen är du skyldig att undersöka dig om du misstänker att du är smittad. Dessutom måste du meddela de sexuella partners som du kan ha smittat.

Ett sätt att skydda sig mot könssjukdomar är att använda kondom. Kondomen skyddar både mot könssjukdomar och oönskade graviditeter. Är man inte orolig över att smittas av könssjukdomar men vill förhindra en oönskad graviditet finns en mängd preventivmedel att använda så som p-piller, spiral, p-stav, pessar m.fl. På t.ex. vårdcentralen, kvinnokliniken, mödravårdcentralen m.fl. kan man få hjälp och stöd att välja det preventivmedel som passar den egna livssituationen.

Homosexualitet
Sedan 1944 är det inte olagligt med homosexuella förbindelser mellan vuxna i Sverige. Så sent som 1979 avskaffades socialstyrelsen homosexualitet som sjukdom i Sverige. Fortfarande finns många fördomar mot homosexuella ute i samhället och homosexuella riskerar att utsättas för våld och hot om våld och olika typer av diskriminering p.g.a. sin sexuella läggning. För att förhindra detta finns idag en rad lagar som ska skydda och säkerställa att homosexuellas rättigheter inte tas ifrån dem i olika sammanhang.

Homosexuella får ingå äktenskap i Sverige. 2002 röstade Sveriges riksdag ja till homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Källor:
Dahl Muna, ”Att öppna nya dörrar – handbok för samtalsledare” Länsstyrelsen i Västra Götaland m.fl.

Folkhälsoinstitutet www.fhi.se

”Information till föräldrar” Informationsbroschyr från Familjerättsenheten i Norrköpings kommun.

Linköpings kommun, www.linkoping.se

Länsstyrelsen i Östergötland, www.hedersfortryck.se

PROPOSITION: 2007/08:110

RFSL www.rfsl.se

RFSU www.rfsu.se

Regeringskansliet, www.regeringen.se

Riksföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning www.risk.se

Riksorganisationen för kvinnojouren och tjejjourer i Sverige www.roks.se

Rädda barnen, www.raddabarnen.se

SFS (2001:453) Socialtjänstlagen

SFS (1949:381) Föräldrabalken

SFS (xxxxx) Lag om vård av unga.

SFS Sambolagen (2003:376)

SFS Äktenskapsbalk (1987:230)

Sveriges Domstolar www.dom.se